Klänningen är klar!

Att jag har en tendens att vara ute i god tid är jag inte känd för...

Men nu är klänningen klar! Det är underbart :)

Önskar bara att jag kunde visa några bilder... Men icke det!

Fy fasen vad jag längtar. På lördag får jag äntligen min "Herr Nilsson"

På tal om bakdelar...

Det finns många fina bloggar här ute i världen.
De visar de mest vackraste trädgårdar och på senare dagar har jag sett hela trädgårdar som är pedant skötta på både fram och baksida. Såå, då tänker jag visa delar av min trädgård :)
Vi bor som sagt mitt ute i skogen, framsidan är så här fin...


Baksidan av huset har vi... träd, träd och lite mer träd... SKOG!

Men det finns ju saker som man kanske inte ska visa också...

Som den fina torkvindan med tant trosor, sladdriga kallingar och håliga sockar... Tillsammans med en rishög skrot.

By the way... Här har ni min baksida :D

Bridezillan i mig

Så här känner jag mig när jag kliver upp...
Jaa...
Funderar över hur det är att vara en riktig bridezilla egentligen. Jag kanske är det ändå eftersom jag har en karl som oftast håller med när vi planerat bröllopet.
han har inte varit speciellt ängslig när jag provade ringen för 38 papp, han visste att han hade de rätta pikarna så att jag inte skulle kunna tjata om den ens.
Enda gången jag fick onda ögat var när jag sa att han skulle måsta byta till mitt efternamn, he he he. (Han visste nog inte att jag höll på att byta till min mammas ogifta efternamn redan när jag gick högstadiet... Och tänk vad bra... nu blir det ett sjuj-kla partajj när jag gör det dessutom:)

"Vi" har bestämt att ta det coolt när det gäller bröllopet.
Vi ville bägge två vigas hemma på gården. Festen blir i vår höloge. Hästen ska vara med på någon bröllopsbild. Jag ska göra min bukett själv. Grillning tillsammans. Och allt detta, inte för att jag är snål, utan för att jag VILL ha det så här. Jag vill inte göra som alla andra, det är en de största dagar i mitt, min blivande make och våra barns liv. Och då vill man ju ha det precis som i drömmarna, eller hur?

De som ska fota oss och tjejen som ska sjunga påpekade att vi inte vara så noga med exakta saker och tider. Och det var nog inte förrän då jag insåg det
- Skulle vi ha utsatta tider för varje sak skulle jag bli stressad.
- Blir jag stressad blir jag irriterad.
- Blir jag irriterad blir jag OTREVLIG
- Och där har vi... BRIDEZILLAN!

Hugaligen säger jag bara. Jag vill inte locka fram den. Jag vill ha det så här :)

Möhippan igen :)

Min kära vän har skrivit lite om fredagen/lördagen...
Kicka in det!

MÖHIPPA :D

Oj, oj,oj...

Men jag kan meddela att jag lever i allafall ;)

I fredags arbetade jag hela dagen, 7- 16.45, trodde jag i alla fall.

Men när jag skulle ut och handla på min lunchrast fick jag en rejäl överraskning. Dörren slås upp till omklädningsrummet just när jag håller på att byta om.

Min svägerska filmar och flera andra håller i kameror!

Jag ser väl ut som att jag skitit i brallan eftersom jag antar att jag bara gapar och stirrar..?

De slänger fram ett par tighta, utsvängda jeans som är beklädda med blommor och en polotröja som är knallgrön och med rosa blommor. Pricken äver I:et blir ett par blomglasögon och en tiara.

Jag får en drink i en milkshakeversion intryckt i handen och börjar bälja...

Får, med lite rumpproblem på mig byxorna tillslut och jag visas upp för några av min arbetskompisar :D

Vi drar från jobbet och går mot skolan. Jag får lite lätt panik och säger att jag inte vill att något stackars barn ska behöva se mig. Men det är lugnt...

Jag blir mött av en kille som brukar spela in skivor... till fylltrattar... på skoj!

ÄNTLIGEN! Jag älskar att sjunga, men det låter inte vackert. Men jag älskar det!!!

De första två låtarna går bra, men när den tredje spelas bryter jag ut i asgarv!? Vet inte vad som händer... men jag bara skrattar. Tror att jag sjöng eventuellt halva den låten, men jag är inte säker.

Helt plötsligt ser jag min blivande man! Han ska också sjunga, men efter mig :)

Efter ett snabbhångel med min karl blir jag blir ivägsläpad till bilen och de säger att vi ska till stan.

Det blir ett stopp i Boliden eftersom flera var hungrig redan då. Dunka, dunka i bilen och mycket skratt.

Väl framme i stan får jag ett uppdrag... Jag ska hitta de karlar som jag numer aldrig kommer att få någon chans med. Och de ska jag fotas med.

- Miljonären

- Riktigt lammkött

- Patric Swayze

- Peter Tägtgren

- The biggest cock

- En bartender

- Det snyggaste affärsbiträdet

De var en del av alla olika. Som extra poäng skulle jag hitta: "Den gamle erfarne silverräven"

Jag hittade nästan alla kan jag säga :D

Höll nog på att smälla av ett par gånger. Men, men...

Det blev restaurangbesök med god mat på Tatung. Mycket härligt att få sova på Scandic hotel, särskilt när vi kom hem till hotellet efter kl 3.00 efter utgång, himla dansande on the floor :) och karlar som gjorde rumpgnuggdanser mitt framför mig. Jag kunde inte be om en bättre möhippa.

Min karl fick en bild av mig mitt i natten, jag var under kvällen SNÖVIT! (Men kan tycka att jag såg mer ut som en transa.. eller hur?)

TACK ALLA INBLANDADE! Hoppas jag kan lägga ut fler bilder senare, när jag konfiskerat dem från de andra ;)

Längtan...

Det är konstigt det där...

Varje år så glömmer jag den dagen som min mamma gick bort. Kommer alltid på det någon dag efteråt. Iår kom jag på det dagen efter.

Det är 20 år sedan hon lämnade oss.

Men bara lugn, jag är stor del av min mor. Mycket av det hon hade har även jag, och jag ser det som en stor styrka. Och jag är stolt över det!

Jag önskar bara att hon kunde vara med på min stora dag. Börjar ha nedräkning nu...

Äntligen!

Nu har min gubbe kommit på varför jag och ni andra inte kunnat lämna kommentarer.
Han rabblade upp en radda med saker som han åtgärdat, och jag svarade med:
- Va?

Nu måste jag ut till solen igen... 30* och mer är underbart! :)

Klippt!

Klippt var det här!

Jag har börjat på klänningen. Men det kan fortfarande bli 50/50 om den blir klart eller om det blir en annan köpt klänning. Den som lever får se :)

Skulle ju sy häromkvällen när jag hade nattat barnen.

Men efter ett tag kommer min yngsta dotter och säger:

- Mamma, jag kan inte sova för at jag är så mörkrädd. Jag vågar inte ens blunda!

Det blev två sömmar á 10 cm som blev sytt den kvällen. Hoppas jag får ett riktigt syil snart igen!

Och det gick...

BRA!
Vårruset måste bli tradition från och med nu :)

Det har aldrig gått så jäkla bra att springa som igår kväll. Kände aldrig att det var tungt, men då sprang jag inte snabbt heller ;) Jag kom in på 38 minuter exakt. Men då startade jag i gruppen efter den första sprintergruppen.
Och hur jag laddade då... Joo, med en stor cheesecake-bit direkt vi kommit till Umeå. En och en halv timme senare, middag på kinarestaurangen. Det är så man ska ladda ;)

Jag gick totalt ca 200m. Det var när vattnet skulle ner i strupen och när jag surrade bort några meter med en bekant.
Känslan när jag såg den första skylten med 1 kilometer var, men faan, var jag inte framme! Vid andra skylten fick jag ett leende på läpparna... Den tredje skylten missade jag, men fick veta att jag passerat den när jag surrade med bekanten. När jag såg den fjärde skylten började jag även höra Peter Siepens röst och leendet blev nog ännu större :D

Att springa i mål var en kick utan dess like! Jag kunde nog ha fortsatt ett bra tag till på den kicken. En tår kom av stolthet över att jag faktiskt KAN någonting!
Jag har idag knuffat undan JANTE och känt mig så glad, peppad och stolt.
JAG KAN!



Om jag är kändiskåt, JA, det erkänner jag! Han tyckte att jag hade en underbart fin fleccejacka. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang, att jag har likadana kläder som Siepen..?
Jag och Peter Siepen är tait ;) Och jaa, han hade fasta och fina axlar. Jag skötte mig bra och tog ingen annanstans...