I den lever jag.
Bilden ovanför är mitt drömställe, jag, min sambo och våra barns gård.
Jag trodde farbrorn som hade vårt hus som sommarstuga skulle lessna på mitt tjat om han skulle sälja. I fem år tjatade/ frågade jag.
Visst tittade vi på andra ställen, men det var detta vi ville ha.
Tillslut kom en annons i tidningen... Det blev till att lägga bud.
Jag frågade farbrorn en sista fråga inför budläggningen:
- Går du efter personlighet eller pengar?
Jag fick ett rakt svar tillbaka:
- Pengar!
- Vad bra, du får vi köpa stället, sa jag.
Men riktigt säker var vi ju inte.
Minns den söndagsmorgonen tydligt. Vi hade sovit ganska länge, satt och åt frukost vid halv tio då han ringde.
- Ni är nya ägare till stället, sa han.
Och vad händer..? Jo, jag blir stum! För en gångs skull (det är inte ofta) Min sambo fick ta över samtalet.
Efteråt blev min sambo stum...
- Vad har vi gjort!? säger han. Köpt ett gammalt hus!
Nog är det gammalt, snett och vinnt. Men det är vårt ställe och vår dröm :)