Nu hänn he grejjern!

Bor man in i den innersta skogen i Västerbottens inland så är det inte annat att vänta än några ord oppa bonska!
Särskilt när det händer grejer :)

Och nu senaste veckan är det detta som hänt!

De två översta bilderna är på lillkillen, Bengan. Och den nedersta bilden är på tjejen som kallas Indiana. Inga namn jag har valt, utan det är vad de hette när jag köpte dem :)

De är av sorten Mellerudskanin och det finns tyvärr väldigt få av dem här i Sverige. En lantras, precis som gotlandskaninen. Läs mer om dem HÄR.

Laggårdsfunderationer

Jag har grubblat så länge. Så länge, så lääääänge. Jag trodde jag skulle bli lite klokare under sommaren, men njä. Inte riktigt. Men ändå riktigt...
Nu har jag i alla fall fått tummen ut och skickat efter papper om SE-nummer. Sådant man ska ha om man har grisar, kor eller får...
Så då får vi, eller rättare sagt NI se vad som flyttar in i vår laggård inom snar framtid.

Hökörning stod på schemat under hela helgen som var. Det är bra jobb tycker jag. Men sedan hökörningen så står mina välisolerade stövlar kvar på bron. Det har ju en tendens att "båsa nalta" när höet ska knippas. Ska nog köra dammsugaren i dem denna gång också.
Men nu är det proppat i laggårn hos mig och hos min far. Och det känns för krövla bra! Det blir ett lugn som sprider sig i kroppen när jag vet att det finns mat till "kräka"


Jag har hittat inspirerande bloggar och sidor...
lomeyende.blogg.se är en sådan och hon har då fler länkar till andra bloggar :)


Om ni är helt insnöade på trädgård, odling, djur och natur har ni nog redan varit in på DENNA sida!

You know, that kind of HÄRLIG RYSNING!

Joru! Det fick jag igår :D

Jag och kidsen gick in på en bokhandel. Jag frågade efter en bok som jag velat klämma på lääääänge.
Och där var den!
Självhushållning på Djupadal.

Köpte den inte.
Men åkte hem och googlade och fick tag på den för mer än en hundring billigare HÄR.

Snart kommer den hem till mig, my precious....

Nu har det börjat

precis som för många andra: VARDAGEN
Jobb, skola, träningar...

Men det är ju även en härlig tid med bärplockning och plockande i trädgårdslandet! :)

Mitt otekniska jag kommer fram när jag mest tar bilder med mobilen, men inte riktigt kommer ihåg gång till gång hur jag ska göra för att få in bilderna i datorn.

Hela sommaren har jag varit nästan lite förvånad över att det funkat så bra med frigående höns på dagtid, och att de gått in i hönshuset om natten.
Men, iförrgår var det något/någon som hade tagit Bruttan, en av hönorna. Och såklart var det hon som var mest social av dem.
Men fyra har vi ju kvar och gaphalsTuppen såklart :)

Vilken sommar!

Tycker den svenska sommaren är bra.
Jag hinner inte bli less på vädret, det varierar ju en hel del :)

Jaa, vad har jag inte gjort denna sommar!? Vi har gjort en hel massa.
Men mest NJUTIT av sommaren, ledigheten och framför allt att vara tillsammans.

Nästa sommar kanske jag skulle sikta in mig på att besöka denna gård...

Det vore någonting det!

Sommaren kommer med stormsteg!

Den här årstiden brukar jag fullkomligen spruta med idéer.
Men i år går jag på tomgång.
Och det är OK det med.

Men vad i hela friden!?

Vad gör jag för fel!?

Men på min födelsedag för en vecka sedan hittade jag min käre Pokonis ståendes i hagen med en bruten "fotled". Eller bruten... Den var krossad.
Och hur det hände har jag ingen aning om. Snubblat, halkat, vrickat sig totalt jätteolyckligt!!!
Allt gick snabbt och på någon timme hade jag ingen Pokonis längre. Han ligger begravd utanför hagen.

Jag kände hur världen rasade ihop ännu en gång, just när det började lätta en aningen efter att min syster gick bort i mars.
Min Pålle var en av min tröst. Han har hört mycket och hjälpt mig bara av att finnas.

Vad gör man?
Joo, jag grät ögonen ur mig i två dagar. Grät och sov, grät och sov.

Hur mycket elände ska man ta emot?

De säger att en olycka sällan kommer ensam... 3 på rad brukar det vara...
Så vad blir den tredje smällen då..? Jag blir galen av detta.
Jag och min mage samarbetar inte för tillfället. Men fasen också...
NU FÅR DET VARA NOG!
NU RÄCKER DET!

Nu ska det vända. Vi ska få njuta. Vi ska få leva i lugn och ro.
 JAG GER INTE UPP. NEPP.

Jag blev t.o.m. nevös över att skaffa en ny katt. 
Men varför ska jag plågan och rädslan göra mig så jäkla handikappad?

Igår hämtade vi nytillskottet!
Och hon är ju helt underbar denna lilla bebis :)

NU KÖR VI!
VI LEVER OCH ANDAS OCH FÅR DENNA CHANS!

( Ursäkta denna peppning, men jag måste köra så nu ;)

Vi ses snart igen, med glada, positiva inlägg!

Cottage garden

Har googlat lite. Och njuuutit :)

 

 

http://www.katyelliott.com/beta/wp-content/uploads/2009/05/english-country-pub-garden-737948.jpg

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/0/09/XN_Kerascoet.jpg/250px-XN_Kerascoet.jpg

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1cJmFjKk372f7S3H7Ww8sxeCGWGr2HNsm7mPfa_UL04lVqwLRCGYiXTwcOBuGUVETjptyl8kGrDf1ZnXLRZs7wH587dtBYMWmMjajTm-pF5H2QZsuUdRFmaB_9NSAtlT8EqS2B-nq1Sk/s1600/Garden+bench.jpg

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhE3vXTin57Le8Q71eIHjqDJVS93x6YKHgy24c3fUsBCoojBnt-1M6j15BN7aOOaOTupMpRUrVEGlQM97zZN8nQ1ew58VGJZNb4Ji9d6YUWW_zalbkThrUMsQFCrioeyyeWv1cmF872-os/s1600/benchandarbor.jpg

http://www.glowimagesblog.com/wp-content/uploads/2011/04/Image-of-the-Week.jpg

http://www.secretgardenlandscaping.com/images/cottage1.jpg

http://www.digitaltreehousearts.com/royspix/Garden/EnglshCottageGarden1.jpg

http://landscapedesignbylee.com/images/arrigo_cottage_garden_after_600_pix.jpg

Inte riktigt vad jag trodde.

Utbildningen.
Förra veckan drog den igång, och jag var totalt överentusiastisk!

Lite förvånad över de som som var där... Många av dem kring 45- 60 år. Men framförallt: datatekniker, ingengörer, läkarsekreterare... Och jag.
Jag berättade INTE vad jag arbetade med.

Började lugnt med att få känna och se olika jordtyper. Intressant. Man tror ju inte att det ska finnas särskilt många, men det gör det.

Efter lunch, PANIK!!!: MATTEUPPGIFT, som vi tackochlov gick igenom tillsammans!
Men fattade jag något? NEJ!!!
Hemuppgift: MATTEUPPGIFT!!!

Har jag inte fattat innan eftermiddagen så skiter jag i detta.
Jag blir såååååå frustrerad! Varför fick jag jag detta usla tålamod? Och framför allt: Varför fick jag en ärthjärna!?

Jaa, jag vet jag måste försöka ha tålamod. Måste försöka. Och jaa, jag vet att jag inte har en ärthjärna, men den beter sig ju som det!

Vi längtar till våren!

                                                         
                                                                   Watch out!

Äntligen, efter ett års tid är barnens rum helt färdiga! Underbart tycker den äldre, att slippa den yngre. Tråkigt tycker den yngre som inte vill sova ensam. Inte lätt detta! Härligt iaf att kunna sätta upp gardiner så det ser ut som någon bor i rummet...

Tillbringade halva gårdagen i solstolen. Fick även nyplockade, men hoptorkade blommor. Underbart hur som helst :)

Om natten är lysröret igång...

                     Orkideerna har fått tuppjuck och blommar utavklåån!

 

 

 

         Håll tummarna för mig under morgondagen, snälla! ;)

Livet fortsätter

Även om det känns som att allt stannat upp.

Detta har tyvärr varit bara tråkiga och sorgsna inlägg senaste tiden. Men jag måste ju tillägga att jag har några ljusglimtar...
Mina barn. Vad skulle jag göra utan dem!?
Min käre make som står ut och stöttar.
Mina djur som inte säger massa saker utan bara finns och kan ta emot kramar.

Utan dessa tre mycket fina skulle jag inte ens kliva upp på morgonen. För SÅ tungt är det ibland.
Jag började arbeta förra veckan, när det hade gått tre veckor sedan min syster avled.
Det känns konstigt nog tyngre än jag trodde att börja. Och efter en arbetsdag är jag så trött att jag bara skulle vilja lägga mig och sova bort några dagar.
Jag arbetar inom vården, på ett ställe där det avlider många. Det känns.
Jag personligen är så less så sjukdom och elände. Sorg och tunga dagar.
Så less.

Men någon dag kanske jag kommer på vad min framtid ska bli.
För i dagens samhälle SKA man ha en ordentlig lön. Hela samhället är ju numera uppbyggt på konsumtion, konsumtion och konsumtion.
Annars hade jag haft laggårn full med ännu mer djur och ännu mer trädgård och odling...

Senaste dagarna har det varit jättefint vårväder.
Så jag har fått lite känslor om trädgård och odling. Men det går trögt i år eftersom jag är så trött.

Men förra vecka fick jag tummen ur och öppnade munnen när jag träffade rätt person och han hade två lysrörsarmaturer som jag skulle få köpa billigt. Dagen efter köpte jag dem :)
Min käre make var till staden igår och inhandlade lysrör, till växthus.
Och idag har han knåpat ihop dem... Nu är det bara att så det jag vill och tända lyset så de får en extra kickstart i början.

Nämnde även att jag skulle banne mig ta med mig mer än nån hundralapp till min favvohandelsträdgård när de öppnar i slutet av april, början av maj:

 

Längtar efter ett besök där...

 

Har även skissat lite på hur jag ska plantera i landet i sommar. Och hur rabbaterna ska se ut. Men jag måste googla lite till. Men vitt och rosa är ju en fina favoriter. Vi får se hur det blir.

Gravsättning

är ett jobbigt och defenitivt avslut.
Ingen av mina släktingar ville vara där.
Men jag kände att jag inte kunde lämna syrran så jag stod där och såg henne begravas.

Jobbigt? Ja.

Har haft två hemska dagar där tankarna snurrat runt på högvarv. Idag känns det lite bättre. På måndag är det tänkt att jag ska vara normal och arbeta.

Denna sorg är så tung och plågsam.

Så mycket tankar som sagt. Vad vill jag med mitt liv? Ska jag stampa i samma spår och vara missnöjd med det jag är missnöjd över?

Den som lever får se.

 

 

 

 

 

http://uploads.ifokus.se/uploads/a88/a8816ec0fcc45b426d2e27e63d0e413a/ljus.jpeg

Tänk så svårt det kan vara...

att prata om sorg!

Jag är ledsen, JA, det är jag. Det får jag vara.
Jag kan prata om det OM jag vill, beroende på vilken person det är som undrar...
Och så är det ju med allt egentligen. En del pratar man med och en del mindre.

Ingen ska behöva undvika mig.
Jag är ledsen.
Ibland måste jag få prata om det.
Ibland vill jag inte alls.

Människor behöver inte glo ögonen ur sig. Jag är inte psyko.
Jag är ju samma person, nästan... Jag har sorg och är ledsen, det är det som ändrats.
Troligtvis kommer jag att ha det länge, hela mitt liv.
Jag känner mig mest ensammen i världen. Men jag vet ju att jag inte är det. Men det känns så i alla fall...

Ingen annan kan förstå hur en person känner sin sorg. Jag vet inte hur någon annan känner och jag kan inte förklara så att andra förstår mig fullt ut.
Vi sörjer på olika sätt. Arg, ledsen, tyst, pratsam, gråtmild... Det varierar.
Men allt är väl normalt.

Mitt i all gråt kommer ett leende ibland när jag tänker på alla underbara minnen.

Men det är normalt det med.




http://www.rattvishandel.net/Uploads/fairtrade/Resized/ros630x248.jpg

Dagen efter...

Det är nu dagen efter begravningen...
Gårdagen var så ljus som den nu kunde bli. Gamla kompisar från vår barndom dök upp och det var en fin ljusglimt i allt det kolsvarta.
Hela begravningscermonin var nog exakt som min syster ville ha den. Låtarna passade utmärk! Det låter kanske hemskt, men i slutet av en låt fnissade jag till mitt i all gråt. Just för att jag kunde se och höra min syster härma det ljud som fanns i sången. Hon gav så himla mycket glädje min syster, så jäkla mycket glädje!

Det blåser fortfarande hårt på det hav som vi befinner oss på. Vi åker vidare på denna bergochdalbana. Hela livet antar jag.
Men våra minnen av min syster och den styrka hon utstrålade kommer aldrig att försvinna.
Vi kommer aldrig att glömma!

Hade hon varit med mig nu skulle vi drömma vidare om våren och sommaren.
Jag skulle väl tvinga henne att kika på en massa inspirationssidor på internet och titta i alla mina inspirationstidningar.

Jag ska kika vidare på denna sida...

PS! TA HAND OM VARANDRA. GLÖM INTE ATT SÄGA TILL DINA BARN/ MAKE/ MAKA/ SYSTER/ BROR/ MAMMA/ PAPPA ELLER VÄN ATT DE BETYDER MYCKET, OCH VISA DET, INNAN DET ÄR FÖRSENT.

Förberedelse

inför begravningen.

Imorgon ska jag begrava min syster och bästa vän.
Det kommer att vara vackert och många kommer nog att infinna sig.

Men är det tänkt att jag ska överleva morgondagen också?
Det är så tungt och jag förstår inte hur detta ska gå till.

Låt oss vakna upp ur denna vidriga mardröm! Snälla!

En ny stjärna på himmlen

Det ofattbara har hänt.

Nu är det tyst och tomt. Så ini helvete tomt!
Det har gått mer än en vecka nu. Inte förrän nu kan jag ens prata om det.

Jag är egoistisk och skriver: Jag kommer aldrig att få träffa min syster igen. Aldrig prata om allt som bara hon och jag gjorde. Min bästa vän. Min systeryster.

Aldrig mer en härlig vår.
Aldrig mer en varm sommardag.
Aldrig mer en regnig höst dag.
Aldrig mer en julafton.

Vi kommer inte att följas ut med hästarna och tokprata.

Aldrig mer spontanbesök där vi kunde komma på vad som helst.

För det härliga med henne var att det var många, långa spontanbesök. Inget onödigt skrivande på facebook eller sms.

Vi tyckte bättre om att verkligen träffas och umgås.

Cancer är en jävlig sjukdom som förstör!

FUCK CANCER!

Vårkänslor och resultat

När solen börjar komma fram så känner jag hur det värmer ända in i själen. Vinters trötthet hänger kvar, men det känns ju ljusare på många sätt. Har t.o.m. stannat upp ute och kunnat höra de första "vårfåglarna", underbart!

Ännu bättre känns det nu när jag senast ikväll skickade in en anmälan till en av kurserna jag vill gå nu i vår. Ska bli intressant!

Och visst lovade jag ett resultat av något slag... Kommer någon ihåg ;) det var ju ett tag sedan..?

 

Varsågoda iaf :)
Det är fortfarande ofodrat. Tänkte lägga dit ett eller två lager fleece.
Och har fortfarande inte bestämt vilken slags fleece jag ska ha. Det finns ju en sådan mjuk kvallisort nuförtiden, ni vet, det material som de flesta morgonrockar är tillverkade av nowadays, ännu mjukare och längre fleece känns det som... (Måste kolla upp vad det heter)

Skolning av tant och blomma

Nu under senaste veckan har det hänt grejer...

Var om till en av mina idoler :) Kom ihåg henne väldigt väl från min barndom när min mamma och hon brukade träffas under olika mässor. Här har ni henne.
Hon ska hålla i en kurs om att spinna. Ska bli så skoj!
 
Igår kom även ett brev med snigelpost. Kurs i trädgård, odling... Så nog händer det grejer under våren :)

Men det händer nog ännu mer på Instagram... Släng iväg ett mail om ni vill ha en betydligt bättre uppdatering ;)

Fredag!

Att det är fredag visste ni säkert redan.. :)

Vad påbörjade jag igår???
Något som SKA bli klart!
Ett lapptäcke.
Hjälp!

Men det är väl bara göra som med snuseriet, bestämma sig.
Bildbevis på att jag är "påväg" kommer under nästa vecka.

Här i Västerbottens inland är det underbart väder.
Ett stycke sprallig Pålle väntar på att få komma ut ur hagen.

dequine.se

 



Ha en bra fredag och helg, det ska jag :)

2:a eller var det 10:e gången gillt?

Jaa ni.
Jag menar detta med snusningen...
Tycker det är dyrt och vad ger det egentligen?

Nu till saken.
Det gick ju inte så hejdundrandes bra förra gången jag slutade. Men nu kan jag meddela att jag faktiskt hållit upp sedan just före jul. Känns krövla bra!

Det nya året för mig har inneburit att en god vän flyttat för att börja skola på annan ort. En annan arbetskompis har även börjat skola. Och nu när det har varit första skolveckan för dem tycker jag att det är sååå himla skoj, för dem alltså. Blir glad bara jag tänker på det, det var ju inte riktigt så när jag fick reda på det...

Såå, vad händer nu i livet?
Allt och inget.

Vi ses.

Hej på er!

Länge sen sist...

Nuförtiden försöker jag klämma in så mycket bra i livet som möjligt, lite mer än vanligt.
Ikväll blir en sådan sak...
Jag ska träffa en mycket god vän och ha en riktig SATC- kväll :)

En lite favorit i repris... Jag i mitt ässe ;)

The lovley girls...