måndag 23 februari 2015

Jaa, detta grubbel

Tänk, vad jag kan stå och stampa på samma ställe hela tiden!
Jag tycker det. Men tittar jag efter så gör jag ju en hel del. Men det känns inte som det.

Kommer nog aldrig att kunna sluta fundera i banorna att det måste finnas något bättre...
Att framtiden kan ge och ta, inte bara ta.

Jag vill. Men hur i klåsiken ska jag göra för att ta mig dit?
Vägrar att tro att det bara ska vara en väg till pension och sen är det döden.

Vem ska jag prata med!?
Kan inte öppna mig för alla. Många där ute som är alldeles för... nyfikna, men på ett dåligt sätt.

En del säger: Gör det!
Hur? frågar jag.
Och då blir det en axelryckning.

Andra bara grubblar vidare, och gör ingenting av det.
Så vill jag inte heller göra.
Men jag är ju en sådan nu...


Jag vill inte vara gnölkärring resten av livet. Och jag vill inte drömma resten av livet heller.
Vad jag skulle behöva är en spark i baken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar