Gårdagen var så ljus som den nu kunde bli. Gamla kompisar från vår barndom dök upp och det var en fin ljusglimt i allt det kolsvarta.
Hela begravningscermonin var nog exakt som min syster ville ha den. Låtarna passade utmärk! Det låter kanske hemskt, men i slutet av en låt fnissade jag till mitt i all gråt. Just för att jag kunde se och höra min syster härma det ljud som fanns i sången. Hon gav så himla mycket glädje min syster, så jäkla mycket glädje!
Det blåser fortfarande hårt på det hav som vi befinner oss på. Vi åker vidare på denna bergochdalbana. Hela livet antar jag.
Men våra minnen av min syster och den styrka hon utstrålade kommer aldrig att försvinna.
Vi kommer aldrig att glömma!
Hade hon varit med mig nu skulle vi drömma vidare om våren och sommaren.
Jag skulle väl tvinga henne att kika på en massa inspirationssidor på internet och titta i alla mina inspirationstidningar.
Jag ska kika vidare på denna sida...
PS! TA HAND OM VARANDRA. GLÖM INTE ATT SÄGA TILL DINA BARN/ MAKE/ MAKA/ SYSTER/ BROR/ MAMMA/ PAPPA ELLER VÄN ATT DE BETYDER MYCKET, OCH VISA DET, INNAN DET ÄR FÖRSENT.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar