Ingen av mina släktingar ville vara där.
Men jag kände att jag inte kunde lämna syrran så jag stod där och såg henne begravas.
Jobbigt? Ja.
Har haft två hemska dagar där tankarna snurrat runt på högvarv. Idag känns det lite bättre. På måndag är det tänkt att jag ska vara normal och arbeta.
Denna sorg är så tung och plågsam.
Så mycket tankar som sagt. Vad vill jag med mitt liv? Ska jag stampa i samma spår och vara missnöjd med det jag är missnöjd över?
Den som lever får se.
.jpg.JPEG)
Tids nog hittar du din väg - det är jag övertygad om - allt måste få falla på plats och tankarna måste bearbetas först! Du har en otrolig innre styrka det vet jag, det kanske inte känns så just nu men tids nog tror jag du hittar den styrkan igen!
SvaraRaderaSorgen MÅSTE få ta tid - klart att du inte är "normal" till på måndag...om du förstår vad jag menar??!! Sorgen kommer du alltid att bära med dig, ibland hanterbar, ibland är allt åt h-te...detta är däremot normalt skulle jag vilja påstå!! Försök ta jobbet med en nypa salt i början och tillåt dig att sätta dig själv främst så ofta du kan och även att få visa vad du känner och tänker. Du kommer säkert att få mer stöd på arbetet än vad du tror - då de flesta av oss någon gång i våra liv har varit med om någon typ av sorg och har förståelse för det, har man inte det så.....borde de byta arbete!!;) Empati och förståelse för andra är väl ledord man bör ha med sig om man arbetar inom vården!!!
Kram!!!!
/ linda
Nej, du ska inte behöva vara missnöjd eller stå och trampa på samma ställe. Det ska finnas alternativ och möjligheter. Säkert svårt att se eller finna dom just nu då en stor sorg tagit plats, vilket är fullt förståeligt. Önskar jag kunde hjälpa till på något sätt?!
SvaraRadera