Ni som läste för ett tag sedan...

såg kanske mitt inlägg angående mitt liv i "fel" tid.

Jag blev helt fascinerad av "hästmannen", ni känner säkert till honom, eller hur?
Mannen som hade sina hästar och kämpade i väder och vind, men trivdes med det.
Kolla in fler bilder på honom som fotografen Morgan Karlsson tagit.
Underbara foton, helt klart sevärt!
http://www.mojjephoto.com

***

Har av Morgan Karlsson fått veta att hästmannen, Stig- Anders, bor kvar på gården, dock utan hästarna...

***

Tack snälla Morgan för vackra bilder!

Jag är född i fel tid...

Det brukar jag påpeka för min far utimellan.

Han håller med och säger att det var bättre förr.

***

Vi pratar främst om naturen, djur och hur vi lever...

Hur allting handlar om pengar och mycket vill ha mer. Vi ska bara HA och HA och HA.

Allt ska löna sig, annars platsar du inte i samhället. Du ska ha allt och lite till, eller hur?

Endast arbeta för att tjäna mest pengar så du kan köpa en ännu nyare bil, endast för att grannen har en årsmodell nyare än dej.

Du ska komma först, annars finns du inte.

Du ska hinna mer än alla andra, då är du bra.

Jag kan bli riktigt kräkless på sådant!

***

Mycket grubbel i tankarna nu. Drömmar, drömmar och ännu mer drömmar.

Duo.se

http://mojjephoto.files.wordpress.com/2010/09/mg_1868.jpg?w=549

Förstår ni hur jag tänker..?

Svält

är nog något som jag aldrig kommer att förstå, om inte Sverige skulle drabbas.

Barn ska INTE behöva gå igenom fruktansvärda upplevelser som krig och svält, men även misshandel, mobbing och utanförskap...

Det är svårt att sätta sig in i Afrikas situation.

En liten peng kan göra mycket där.

Det finns många ställen dit vi kan skänka pengar:

Jag valde denna http://www.lakareutangranser.se/timme

Norge

Än en gång händer hemska tragedier...

Sörj ej...

Nepp, det ska man inte göra.

Men visst har människan en underlig förmåga att aldrig bli riktigt nöjd, eller hur?

Den här pappbiten vann min yngsta dotter på ett lotteri i våras, och hon blev överlycklig, även om hon inte förstod vad som stod på den :)

Men den är viktig. Inte minst för mig.

JAG har en förmåga att aldrig bli riktigt nöjd, eller jo, det blir jag. Men jag känner en underbar känsla när jag får shoppa loss, och det stör mig!

Igår var jag

och ungarna på min mammas grav... Tänka sig att det har gått över 20 år sedan den regnigasommarkväll hon gick bort. Tiden springer iväg!

Hennes favoriter...

Tagetes och prästkragar

Secondhand forever..?

Det kan ju inte undgått någon att det är poppis med loppis?

Jag har några tankar angående loppis och secondhand. Har blivit fascinerad av vissa bloggar där de i princip bara köper de kläder de behöver på loppis.

1 år av secondhandliving, funkar det?

Det borde det ju göra, eller?

Vad jag tror att just jag skulle klara mig utan är nog nyinköpta/nyproducerade kläder från butiker.

det är väl ytterplagg som jag kanske skulle ha lite problem med att hitta har jag fått för mig. (Och nu efterhand grämer jag mig lite över hur mycket och vilka saker jag slängt. I mina tankar finns en stor skoteroverall vilken skulle ha passat ypperligt som köroverall under smällkalla vinter...)

Trosor, sockar, kallingar och bh-ar vill jag inte köpa secondhand... Och jag hoppas att jag slipper förklara varför ;)

Min karl har ett minimalt klädkonto, så han skiter jag i under detta experiment.

Barnen då?

Där tycker jag att det borde fungera nästan totalt också...

Har jag lite att göra?

Nepp! :)

Har från början inte ens ett stort klädkonto. Förutom vid skolstart, vinterkläder och sommar...
Fr.o.m. nu ska jag gladeligen hålla koll på förbrukningen i klädesväg. Ska bli intressant, för mig i alla fall :D

Har gjort reklam för denna blogg tidigare, men gör det igen.

http://www.1yearof2hand.com

Blir fascinerad!

Längtan...

Det är konstigt det där...

Varje år så glömmer jag den dagen som min mamma gick bort. Kommer alltid på det någon dag efteråt. Iår kom jag på det dagen efter.

Det är 20 år sedan hon lämnade oss.

Men bara lugn, jag är stor del av min mor. Mycket av det hon hade har även jag, och jag ser det som en stor styrka. Och jag är stolt över det!

Jag önskar bara att hon kunde vara med på min stora dag. Börjar ha nedräkning nu...

Tacksamhet!

Tänk så mycket jag har att vara tacksam över!

Visst finns det stunder när man tycker allt är åt skogen, men de kommer mest när jag är riktigt trött. Men tänk då hur mycket som överväger allt negativt. Det beror ju bara hur man vrider och vänder på saker och ting!

Ska jag börja rabbla..? ;)

- Underbar familj som jag älskar, och som älskar mig :)

- Ett fint hem, där jag trivs.

- Att få utöva mina intressen

- Få stöttning av familjen

- Har turen att ha ett fast arbete

- Frisk

- Ha naturen kring knuten, och alla förbenade hackspettar inpå ;)

Jag är sååå himla stolt ikväll över mina fina döttrar som går ridlekis. De kämpar på och blir duktigare och duktigare.

Ridläraren kommer till mig och påpekar att den äldsta måste få börja ridlektion istället för ridlekis till hösten så hon får rida själv och utvecklas mer. Detta istället för att jag ska leda henne runt och springa med på banan. ( Mina pållar är inte "evil"... De får bara en reflex i ögonen...)

Jag spricker av stolthet!

Grubbel

Varje dag blir jag fascinerad av människors beteenden. Jag behöver ju bara gå till mig själv så har jag en helt invecklad vetenskap där!

- Hur en del människor anser att jag ska kunna vara tankeläsare för att kunna hjälpa dem.

- Hur andra, när de blir upprörda, börjar kasta saker på mig. Eller ha deras pekfinger i princip intryckt i en näsborre på mig nrä människan hytter med dess finger för att varna/hota ordentligt.

- En annan slänger saker omkring sig och lever om. Suckar över att jag inte fattar snabbare. Höjer ögonbrynen och klämmer ur sig en härlig kommentar i klass med: Om du ändå kunde tänka någon gång...

Vet att jag skrivit tidigare någon gång om att människor behöver bekräftelse. Och jag är inne på samma spår igen.

Jag vet att jag är en sådan människa som behöver bekräftelse, vem behöver inte det?

Att behöva tigga om det är inte roligt, det ska man inte behöva göra heller.

NU, en gång för alla ska det knipas käft i vissa situationer och behållas ett lugn (det är ju då man "vinner") och jag ska köra mitt race, mitt liv.

Och i vissa lägen måste jag kunna markera att det inte är OK att dumlägga varken mig eller mina barn.

Detta handlar inte om min käre sambo, han är bäst på bekräftelse :)

Men kom ihåg att ge varandra komplimanger.

Be om ursäkt om du haft fel.

Ge ett leende...

Ge bekräftelse till nära och kära, människor behöver det.

De som inte kan detta tycker jag väldigt synd om!

Hölle!

Som man skulle ha sagt på tycka, om jag nu kunde det. Men det kan jag inte ! (Har googlat)


Jag kan inte:


- Få mina barn att känna sig trygga i samhället


- Vara/ bli smart, jag var nog född rentutav tokjä-la dum


- Bli snygg, har inte varit i närheten av det och kommer aldrig att bli. Tar ett citat från vad en vän sa till mig för ca 15 år sedan: Du är ju söt Erika, men jag, jag är snygg!


- Kan inte laga mat eller baka


- Har inte tålamodet till att tillverka något bra eller fint eftersom allt bara blir skit i slutet.


- Har ingenting bra att erbjuda!


- En en jävligt dålig smak på precis allt.... Stil, kläder, bil, hårfärg.... Ja, allt är riktigt BLÄ!


- Vågar ingenting, är en riktig fegis.


- Har inte heller fötts med den verbala gåvan i form av att kunna formulera sig bra varken i tal eller skrift.


- Är förb. trög på alla sätt och viss. Trögtänkt och seg när jag arbetar.


Jag kan fortsätta i evighet...





MEN!


Jag vet en sak som jag kan i alla fall!


Att hata mig själv riktigt ordentligt!

This is me, on a really fu**ing good day!