Nu är det tyst och tomt. Så ini helvete tomt!
Det har gått mer än en vecka nu. Inte förrän nu kan jag ens prata om det.
Jag är egoistisk och skriver: Jag kommer aldrig att få träffa min syster igen. Aldrig prata om allt som bara hon och jag gjorde. Min bästa vän. Min systeryster.
Aldrig mer en härlig vår.
Aldrig mer en varm sommardag.
Aldrig mer en regnig höst dag.
Aldrig mer en julafton.
Vi kommer inte att följas ut med hästarna och tokprata.
Aldrig mer spontanbesök där vi kunde komma på vad som helst.
För det härliga med henne var att det var många, långa spontanbesök. Inget onödigt skrivande på facebook eller sms.
Vi tyckte bättre om att verkligen träffas och umgås.
Cancer är en jävlig sjukdom som förstör!
FUCK CANCER!
Men hjärtat. Jag läser först nu.
SvaraRaderaDet finns ju inga ord som tröstar men en stor kram önskar jag att jag kunde ge. Känner ju inte alls dig men kramas det kan man göra ändå.
Jag beklagar er sorg nåt så förbannat. Livet är riktigt orättvist.
KRAM!