Även om det känns som att allt stannat upp.
Detta har tyvärr varit bara tråkiga och sorgsna inlägg senaste tiden. Men jag måste ju tillägga att jag har några ljusglimtar...
Mina barn. Vad skulle jag göra utan dem!?
Min käre make som står ut och stöttar.
Mina djur som inte säger massa saker utan bara finns och kan ta emot kramar.
Utan dessa tre mycket fina skulle jag inte ens kliva upp på morgonen. För SÅ tungt är det ibland.
Jag började arbeta förra veckan, när det hade gått tre veckor sedan min syster avled.
Det känns konstigt nog tyngre än jag trodde att börja. Och efter en arbetsdag är jag så trött att jag bara skulle vilja lägga mig och sova bort några dagar.
Jag arbetar inom vården, på ett ställe där det avlider många. Det känns.
Jag personligen är så less så sjukdom och elände. Sorg och tunga dagar.
Så less.
Men någon dag kanske jag kommer på vad min framtid ska bli.
För i dagens samhälle SKA man ha en ordentlig lön. Hela samhället är ju numera uppbyggt på konsumtion, konsumtion och konsumtion.
Annars hade jag haft laggårn full med ännu mer djur och ännu mer trädgård och odling...
Senaste dagarna har det varit jättefint vårväder.
Så jag har fått lite känslor om trädgård och odling. Men det går trögt i år eftersom jag är så trött.
Men förra vecka fick jag tummen ur och öppnade munnen när jag träffade rätt person och han hade två lysrörsarmaturer som jag skulle få köpa billigt. Dagen efter köpte jag dem :)
Min käre make var till staden igår och inhandlade lysrör, till växthus.
Och idag har han knåpat ihop dem... Nu är det bara att så det jag vill och tända lyset så de får en extra kickstart i början.
Nämnde även att jag skulle banne mig ta med mig mer än nån hundralapp till min favvohandelsträdgård när de öppnar i slutet av april, början av maj:
Längtar efter ett besök där...
Har även skissat lite på hur jag ska plantera i landet i sommar. Och hur rabbaterna ska se ut. Men jag måste googla lite till. Men vitt och rosa är ju en fina favoriter. Vi får se hur det blir.
