Blomster och bekännelser

Jag som för någon vecka sedan komposterade mina plågade orkidéer. Men vad kommer gubben hem med då!? Jo en ny, fin, vit orkidée :)
Han bryr sig inte ett skit om blommor (han hade fått blomman i present från hans arbetslag) så jag har tagit den nye lille under mina vingars beskydd. (Och hoppas att han ska leva mer än ett år denna gång)

Har även köpt ett par andra blommor. Jag är mer ute efter de tåliga, gröna blomstren. De brukar stå ut med det mesta.

Nu till bekännelsen...

I dagarna två har jag ätit godis. Jag trodde ju alldelens blåögt att jag kunde ta en godis och sedan var det bra. Men icke sa nicke! Jag är nog bara så som människa, antingen eller.

Så nu är det total stopp för godis igen, annars vräks det igen och jag hinner ju inte ens känna smaken eller njuta av godiset, jag trycker ju bara i mig.

Näpp, totalt stopp är det som gäller :) Och det känns bra att säga så och känna att det inte blir mer godis för min del.

It must be love love love!

Min käre sambo har fyllt 30 år den gamle farbrorn.
Så i helgen hoppas jag att det kommer att bli firande, tårta och middag här i vårt hus.

Funderade ikväll på hur saker och ting uppfattas egentligen... Och jag har faktiskt stött på ganska många som konstigt nog stört sig på att jag älskar min sambo så mycket.
Visst låter det lite konstigt?
Nu är det inte så att jag tjatar hela tiden om hur bra han är (jag tjatar mest om hur bra min barn är :) men jag har ju inte så mycket negativt att säga om karl, så varför ska jag försöka leta felen då?
Men vissa har påpekat med ironisk stämma att vad bra att du nu fått göra lite reklam för hur mycket du tycker om din karl, eller: du babblar jämt om hur bra din karl är!

Tycker synd om människor som bara ska klaga på sina sambos, det finns ju bättre saker här i livet än att leva med en människa som inte gör någonting bra och som man ständigt är missnöjd över, eller hur!?

Äh, jag är stolt över att säga att jag ÄLSKAR mina barn och min karl!

EAT THAT! ;)

Onsdag

Sådär ja, har nu kollat in tradera. Håller tummar att jag kanske får en kofta och en kostymväst till ett bra pris. Tiden går ganska snabbt när jag sitter framför den sidan. Det var ett halvår sedan jag var in och tittade där.

Här är det plötsligt svinkallt och mina knän skakar och är blå. Brr!

Som picken över i:et, grädden på moset eller rumpan på sitsen så är jag ganska säker på att det är förkylning på G. Både jag och yngsta bruttan snorar. Men, men sån skit går ju över!

Är nöjd över de saker som jag åstadkommit idag.

- Kom ihåg att dra ner soptunnan till vägen

- Dammsugat

- Skurat ur skafferiet

- Förberett middag åt gubben & barnen

- Varit glad... Joo, jag har faktiskt varit det ;)

Ordspråk

Äntligen helg!

För min del alltså... :)

På mitt jobb arbetar vi två helger efter varandra, vilket jag tycker är helt ok. Då har jag en månad kvar till nästa gång.

Är ruskigt trött, har inte sovit så bra under helgen, vaknat tidigt och varit klarvaken mitt i natten. Dessutom har vi en tur där vi ska börja kl 06.00 (!!!) Huvvaligen, tycker jag som inte är en renodlad morgonmänniska. Men tack och lov så har jag endast 3 stycken sådana turer på 6 veckor, så det är överkomligt.

Idag var jag och yngsta bruttan på samhällets loppisställe. Det var kanske tur att jag inte hade plånboken med mig? Hittade två tyger som jag gillade :)

Och på tal om tyger!

Det enda som jag faktiskt åstadkommit under jobbarhelgen, här hemma, är dessa:

De får befinna sig i vår soffa, som i all evinnerlig tid fått leva utan kuddar. Men nu var det dags, och det blev ett överkast som min farmor haft som fick offra sig.

Idag började jag röja i ett skåp i köket: skräpskåpet. Ni vet det där skåpet som jämt är överfullt med allt från godis, mynt, kvitton, skosnören, ballonger, pennor, häftklamrar, recept och, ja, listan kan göras lång... Jo, där rensade jag, HEJA. Men jag fick ta mig i kragen för att rensa ordentligt. Visst är det krövla konstigt att jag tror att allt ska vara bra att ha!?

Då hittade jag i alla fall det här

Det var när jag gick skola, för tre år sedan. Jag var ofta in på blocket och kollade om hästar till salu, även om jag då inte hade möjlighet att skaffa en. Jag hittade en montépålle, som jag skrev ut en bild av. Jag hade det som MÅL, en dag skulle jag äga en sådan häst!

Jag sitter här och ler, njuter, och känner mig stolt över att jag faktiskt KAN ta tag i saker. Varje dag har jag skrivit en lapp inför: allt jag ska hinna med. Men jag hinner ALDRIG med allt som står på listan. Jag har orimliga krav på mig själv och jag vet det inners inne. Men ändå är det svårt.

Jag vill träna och vara snygg, smal och smidig, men samtidigt råstark med muskler. Det funkar ju bra, NOT!

Jag vill allt, det är väl kanske det som är problemet. Jag kör på med en dutt av varje och fokuserar inte på sakerna jag gör. Jag gör många saker, men allt blir halvgjort, och jag stör mig på det hela tiden.

Men, det var ju ett nyårslöfte: Att jag skulle försöka fokusera på en sak åt gången, och göra det grundligt.

Så det är bara att fortsätta med det och försöka ändra tänket lite... Men mitt grubbel är en fis i rymden egentligen...

För idag var även den dagen jag fick reda på att min kära syster ska sätta igång med mer medicinering om några veckor. Cancern i lungorna är kvar och hon får fortsätta fightas mot den jä-la sjukdomen!

Torsdag

Idag har varit ännu en underbar dag :)

Försöker få mig att känna mig duktig och behövd, har väl ett behov att känna mig bekräftad, tyvärr.

Men jag och yngsta har satt om alla blommor. Och det gick jättefort, tur att jag har en lite hjälpreda som vattnade och plattade jord.

Mina kära och underbart vackra orkideer fick bosätta sig ute i komposten eftersom jag inte lyckades hålla dem vid liv. De fick ett plågsamt år hos mig...

Här har vi den lilla pallen dom tidigare var brun och orange. Den får stå där fin och slarvigt vitmålad med en av mina favoritblommor. Den är favorit för att den tål en hel del! Garderobsblomma säger en del att den heter.

Träna Pålle gick suveränt! Har träffat skolbussen två dagar i rad nu utan en reaktion från Pålle. Det är himla skönt att slippa oroa sig för skenturer hela tiden.

Min äldsta dotter frågade mig förra veckan:

- Är du inte rädd för att ramla av hästen?

- Joo, sa jag. Men jag är nog mer rädd för just smällen mot min kropp eftersom jag inte är tio år längre och lika mjuk i kroppen som förr...

Men det dagen den sorgen!

Styrketräningen blev av, men ve och fasa... Det ju justsåpass jag klarar av att skriva nu. Efter fem armhävningar skakade mina stackars armar som asplöv, HEJA! Nu blev det faktiskt mer än fem hävningar, men det var jobbiga 25 minuter.

Nu ska jag peppa inför jobbarhelg :/

Kom igen Erika Kom igen!

Onsdag

och denna dag stod hökörning på schemat.

Drog till stan, till den grannaste bond-pajk jag någonsin skådat! (Tror nästan syrran följde med bara för att se den mannen ;)

Efter att ha kånkat ett ex-antal höbalar á 20 kg så känns det faktiskt av litegrann i handleder och ländryggen. Men det är skönt att det finns mat till djuren så att man slipper tänka så mycket på det.

Nästa år hoppas jag innerligt att allt gått bra och att vi har en egen hötork här på vår gård. Men smarta sambo har räknat på den och vi ska inhandla virke, tork och lösknippspress. Ska bli underbart att ha höet på gården och slippa jaga runt för att få tag i det.

Eftersom jag kände av delar av min muskelobefintliga kropp så tog jag en promenad på ca 5-6 km. Imorgon ska jag tvinga mig själv till styrketräning.

Men först och främst ska jag och yngsta dotter träna storPålle. Det är lättast för mig att köra när barnen är hemma. Dessutom är de så duktiga med djuren, så det är inget problem när de hänger med. Det blir bara lite kallt i vagnen ibland.

Såhär snygga får mina påpälsade ungar se ut när de följer morsan och Pålle :)

Måste ta mig i kragen och fota lite pyssel här hemma!