I den lever jag.
Bilden ovanför är mitt drömställe, jag, min sambo och våra barns gård.
Jag trodde farbrorn som hade vårt hus som sommarstuga skulle lessna på mitt tjat om han skulle sälja. I fem år tjatade/ frågade jag.
Visst tittade vi på andra ställen, men det var detta vi ville ha.
Tillslut kom en annons i tidningen... Det blev till att lägga bud.
Jag frågade farbrorn en sista fråga inför budläggningen:
- Går du efter personlighet eller pengar?
Jag fick ett rakt svar tillbaka:
- Pengar!
- Vad bra, du får vi köpa stället, sa jag.
Men riktigt säker var vi ju inte.
Minns den söndagsmorgonen tydligt. Vi hade sovit ganska länge, satt och åt frukost vid halv tio då han ringde.
- Ni är nya ägare till stället, sa han.
Och vad händer..? Jo, jag blir stum! För en gångs skull (det är inte ofta) Min sambo fick ta över samtalet.
Efteråt blev min sambo stum...
- Vad har vi gjort!? säger han. Köpt ett gammalt hus!
Nog är det gammalt, snett och vinnt. Men det är vårt ställe och vår dröm :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej du, så kul att du läser min blogg och tyckte Lantlivsreportaget var fint! :-) Ni har ju själva skaffat er ett livstidsprojekt, ser jag! Jag tror mycket på att man faktiskt ska bo där man känner att det är rätt, och sedan spelar det mindre roll om allt är tillfixat och klart eller om det än så länge bara finns i ens visioner. Mycket hos oss är inte klart och det är bara i mitt huvud som jag ser hur fint det kommer bli... ;-) Sedan får man lära sig att leva med att det ALDRIG kommer vara klart ALLTING, utan istället glädja sig åt att en sak till blir fixad. För det är ett livsåtagande med en gammal gård att sköta om!
SvaraRaderaKram Kristin
Ja ni har ju världens undrbaraste hus. Man blir så lugn och avslappnad när man kommer hem till er...verkligen ett smultronställe!! Huset utstrålar en sådan härlig charm så jag förstår verkligen att ni ville köpa det!
SvaraRaderaHa en bra dag!
/ Linda