Varje dag blir jag fascinerad av människors beteenden. Jag behöver ju bara gå till mig själv så har jag en helt invecklad vetenskap där!
- Hur en del människor anser att jag ska kunna vara tankeläsare för att kunna hjälpa dem.
- Hur andra, när de blir upprörda, börjar kasta saker på mig. Eller ha deras pekfinger i princip intryckt i en näsborre på mig nrä människan hytter med dess finger för att varna/hota ordentligt.
- En annan slänger saker omkring sig och lever om. Suckar över att jag inte fattar snabbare. Höjer ögonbrynen och klämmer ur sig en härlig kommentar i klass med: Om du ändå kunde tänka någon gång...
Vet att jag skrivit tidigare någon gång om att människor behöver bekräftelse. Och jag är inne på samma spår igen.
Jag vet att jag är en sådan människa som behöver bekräftelse, vem behöver inte det?
Att behöva tigga om det är inte roligt, det ska man inte behöva göra heller.
NU, en gång för alla ska det knipas käft i vissa situationer och behållas ett lugn (det är ju då man "vinner") och jag ska köra mitt race, mitt liv.
Och i vissa lägen måste jag kunna markera att det inte är OK att dumlägga varken mig eller mina barn.
Detta handlar inte om min käre sambo, han är bäst på bekräftelse :)
Men kom ihåg att ge varandra komplimanger.
Be om ursäkt om du haft fel.
Ge ett leende...
Ge bekräftelse till nära och kära, människor behöver det.
De som inte kan detta tycker jag väldigt synd om!
.jpg.JPEG)
Gissar att det ovanstående är jobbrelaterat? Låter inget roligt hur som helst. Håller tummarna för att det ska börja kännas bättre och lättare framöver :)
SvaraRaderaDu är en toppentjej! Låt ingen säga något annat!
Kloka ord!
SvaraRaderaAlla behöver bekräftelse. Det är jag övertygad om. Det behövs egentligen väldigt lite för att sprida positiva vibbar runtomkring sig. Ett leende, eller ett snällt ord. Och det kan sprida sig som ringar i vattnet. Ofta är väl vi svenskar lite för snåla med beröm och bekräftelse till varandra, vi glömmer liksom bort. Men i bloggvärlden finns det mycket positivt.